Paula

Himlen var klarblå och solen bländade våra ögon. Vi åt frukost på IKEA innan vi besökte coop för att köpa vit målarfärg. Det var Lördag. Väggen var nattsvart från början och snövit i slutet. Någon gång under målar-tiden blev vi farligt hungriga, för att slippa döda varann (för det vore ju tragiskt, eftersom jag egentligen tycker ganska mycket om Henrik, i vanliga fall) begav vi oss ut bland höstlöven igen. Denna gången på jakt efter lunch. Vi hittade en restaurang nära min gamla gymnasieskola och jag saknade den gamla goda tiden för en stund. Då allt var så, så underbart och samtidigt så otroligt hemskt. Jag var så lycklig och så olycklig och allt var så fint. Ja, alla vet ju hur det är att vara tonåring (förutom tolvåringar och mindre förstås, det finns säkert folk som glömt också, eller förträngt, nog om det).

Morgonen därpå var världen täckt av frost och det var dags för mig att åka tillbaka till Halmstad igen.