Tentavecka = nervvrak
Jag ligger i min säng, vrider och vänder på mig till grannens irriterande musiksmak (öronproppsinköp i morgon). Tänker att det här kommer aldrig att sluta bra. Jag kan se det framför mig, pappret med det stora U:et. U som i underkänt. Jag gråter en skvätt av vilsenhet och blir sedan arg. Äter en halv kladdkaka, blir illamående och ännu mer arg. Någonstans efter illamåendet och andra vågen av ilska (och kanske lite sömn) brukar jag se ett ljus. Ångesten släpper och jag tänker att det får bära eller brista. Jag kan bara göra mitt bästa.
Ungefär så här brukar min känslotrappa te sig under en helt vanlig tentavecka. Jag kan berätta att än så länge är jag bara i vrida-och-vända-mig-stadiet. Nu väntar gråten, ilskan, illamåendet, super-dunder-ilskan och till sist likgiltigheten.
Jag kan inte förstå varför det känns så hopplöst varje gång. Jag menar, jag har ju klarat mig hittills. Så varför skulle jag inte klara det den här gången? Jag måste verkligen börja lita mer på mig själv!
Önska mig lycka till!
Ungefär så här brukar min känslotrappa te sig under en helt vanlig tentavecka. Jag kan berätta att än så länge är jag bara i vrida-och-vända-mig-stadiet. Nu väntar gråten, ilskan, illamåendet, super-dunder-ilskan och till sist likgiltigheten.
Jag kan inte förstå varför det känns så hopplöst varje gång. Jag menar, jag har ju klarat mig hittills. Så varför skulle jag inte klara det den här gången? Jag måste verkligen börja lita mer på mig själv!
Önska mig lycka till!
elisabeth
KRAM
klart att det går BRA du är ju så BRA
angelica
hatar när man hör grannens musik, om den är dålig vill säga... ahhahha
lycka till!
Angelica
tack! :D åh ahaha tack så mycket!
Sebastian
Jag är exakt likadan, bli helt förstörd innan men sen går det ändå bra i slutet. Lycka till, det kommer gå bra!