Paula

Modell: Emma / Fotograf: Jag (Paula)

Bilderna är tagna med min Nikon FM för några år sedan i skogarna runt Mullsjö. Jag vill börja fotografera mer analogt. Att hålla i en vacker och sliten kamera som säkert tillverkades före mig, bara tanken får mitt hjärta att hoppa av inspiration. Den kan mycket väl ha varit med om saker jag bara sett i mina (dag)drömmar. Med digitalkameran känns det mest som om jag massproducerar. Det är så enkelt att bara trycka av, blir det inte bra första gången kan jag tycka av igen och igen. Det låter säkert löjligt, men det känns som om jag fuskar med digitalkameran. Jag vet att jag kan ta flera hundra bilder innan minneskortet är fyllt, hela min själ behöver inte finnas i varje liten ruta och jag tänker att några av alla hundratals bilder blir säkert bra. Digitala kameror får mig att tappa gnistan och undra vad jag sysslar med, varför jag fotograferar över huvudtaget. Det är anorlunda med en analog kamera. För att få en bra bild måste jag tänka mer och hela tiden vara medveten om vad som händer. Det går inte att gissa och hoppas på det bästa, för det kostar pengar. Väntan på framkallning och spänningen som tar över hela kroppen precis innan man får se hur resultatet blir, ja vad ska jag säga, det är underbart!

Jag menar inte på något sätt att det är fusk att fotografera digitalt, absolut inte. Jag ser bara till mig själv och mitt eget sätt att fotografera. Det är mina hjärnspöken som ställer till det för mig.