Paula

 

Henrik och jag har flyttat ut på landet till ett litet hus inte långt ifrån Gränna. Henrik är ju en gammal vedhuggarpojk, men för mig är lantlivet något helt annat än vad jag är van vid. Jag har ju bott i betongdjungeln med plastträd i hela mitt liv och tagit värmen för givet, fram tills nu. Det var vad lantisarna i klassen retade mig och de andra betongbarnen för i gymnasiet. Med glimten i ögat förstås. Här ute på landet eldar vi för att inte frysa till is och matar fåglarna som övervintrat. Nu sitter jag här med de lurvigaste tofflorna världen har skådat och fryser häcken av mig. Men jag är så himla lycklig ändå.