Paula

Jag har alltid undrat hur det känns att svimma. Nu vet jag.

Det började med att jag såg konstigt och min kropp blev tung som sten. Jag började kallsvettas och alla ljud hördes som på avstånd, nästan som om jag befann mig i en annan dimension. Plötsligt låg jag på golvet och fick en konstig spruta inkörd i låret. Därefter fick jag en extra allergitablett och något äckligt att dricka. Sedan skakade jag som en galning i en timma (den konstiga sprutans fel) och fick inte lämna sjukhuset på två och en halv timma.

Läkaren trodde att det var en blandning av brist på frukost och att allergivaccinationen kan ha hamnat nära ett kärl. Men nu mår jag fint.

Snart ska jag på hemligt uppdrag. Om ni har tur så berättar mer en annan dag eller kanske redan ikväll. Men bara kanske.

... kan man rita av pappersmuggar från McDonald's och hoppas på att inspirationen ska komma tillbaka. Jag är hungrig!

Mina promarkers börjar vika sig och jag kan inte sluta rita.

Jag gick in på Bokia idag. Som vanligt när jag går in på Bokia (eller någon annan bokaffär för den delen) så kommer jag ut med en och ibland flera rit eller skrivböcker. Det går inte att hjälpa. Jag och tomma böcker har en (hemlig) kärleksaffär som ingen någonsin kan bryta. Vi fullkomligt älskar varann. Eller, jag älskar böckerna, om det är ömsesidigt, det vet jag inte. Böckerna har inte direkt något val. Eftersom jag har betalat räkningar idag och det mer eller mindre ekar på banken för min del (trots att mars inte ens börjat) så fick jag nöja mig med en bok. Här är kluddet på första sidan. Popcorninspirerad.

För några veckor sedan fotograferade jag Annie och Magnus på deras bröllopsdag. Vi var på Hoks Herrgård, en av de finaste platser jag besökt. Nedanför ser ni några utav bilderna jag tycker mest om.

(Jag måste bara säga att jag är så otroligt lycklig, tacksam och helt förundrad över att totalt främmande, intelligenta och trevliga människor vågar låta mig vara den enda fotografen på deras kanske mest minnesvärda dag i livet!!)

För en vecka sedan åkte jag, mamma, pappa och Henrik till Stockholm för att hälsa på min bror. Det var mys.

Nikon FM och kodak gold 200.

För ett tag sedan hälsade jag på Daisy i Varberg. Här är två bilder på hennes ybersöta hund som heter Kira. Bilderna är tagna med min nikon FM och kodak gold 200.

Vi var hemma hos mormor över julen. Jag vet att det inte var igår precis, men så här mysig hade vi. Alla bilder är tagna med min nikon FM och kodak gold 200.

Jag har köpt en cupcake av porslin. Ska använda den som sockerskål.

Till Paris och New York och London och andra coola platser som Tokyo och Hongkong och Island, jag har alltid velat åka till Island. Rida på islandshästar och se på vackra landskap. Varför måste allt kosta så mycket pengar? Och varför har jag inga pengar? Måste skaffa mig ett extrajobb och det nu!

Bilderna tog jag i London för två år sedan. London är en av de bästa platser jag varit på.

Inspiration på hög nivå. An Education är en av mina absoluta favoritfilmer för tillfället. Jag älskar kläderna, bilarna, skrivmaskinerna, husen, möblerna, allt! Varför är allt så mycket vackrare på film?

Jag gjorde den nyss. Det ska föreställa min bästaste Henrik.

Jag ligger i min säng, vrider och vänder på mig till grannens irriterande musiksmak (öronproppsinköp i morgon). Tänker att det här kommer aldrig att sluta bra. Jag kan se det framför mig, pappret med det stora U:et. U som i underkänt. Jag gråter en skvätt av vilsenhet och blir sedan arg. Äter en halv kladdkaka, blir illamående och ännu mer arg. Någonstans efter illamåendet och andra vågen av ilska (och kanske lite sömn) brukar jag se ett ljus. Ångesten släpper och jag tänker att det får bära eller brista. Jag kan bara göra mitt bästa.

Ungefär så här brukar min känslotrappa te sig under en helt vanlig tentavecka. Jag kan berätta att än så länge är jag bara i vrida-och-vända-mig-stadiet. Nu väntar gråten, ilskan, illamåendet, super-dunder-ilskan och till sist likgiltigheten.

Jag kan inte förstå varför det känns så hopplöst varje gång. Jag menar, jag har ju klarat mig hittills. Så varför skulle jag inte klara det den här gången? Jag måste verkligen börja lita mer på mig själv!

Önska mig lycka till!

Drömde inatt att jag fick fängelse i tre månader. Det var lagom frustrerande eftersom ingen ville berätta för mig varför. Jag var kanske lyckligast på jorden när jag vaknade och insåg att det bara var en löjlig dröm. Men det känns fortfarande som om jag gjort någonting olagligt. Har ingen aning om vad det kan vara bara.

Igår var jag i Vaggeryd och Hok för att fotografera ett bröllop. Jag har inte fotograferat bröllop sedan i sommras vilket är ganska tråkigt eftersom jag älskar bröllop!

... ritade jag den här. Ville scanna den så fort jag var klar. Men med tanke på att det bor fler här i lägenheten och att min scanner låter som ett ånglok så väntade jag tills solen gått upp.