Paula

... och undrar varför jag finns. Vad jag ska göra med mitt liv och varför popcorn smakar så gott. Varför jag har dåligt samvete över mina drömmar och varför man har känslor som krockar och gör kaos i hjärnan. Varför man måste sova och varför man ska diskutera gamla, döda vetenskapsmäns teorier på seminarier.

... Så jag ritade lite. Här är resultatet. Det ska föreställa min vän Emma. Näsan blev lite sne och det kanske inte är superdunderlikt. Men jag gillar ändå hur den blev.

Henrik är lagom uttråkad och löser sodoku på flyget till Teneriffa. Nedanför det ser ni havet, blommor och dimma. Det var ett tag sedan jag tog de här bilderna. Anledningen är att jag inte haft någon som helst inspiration till att blogga de senaste veckorna. Förlåt kära läsare (de få jag har). Men nu ska det bli ändring på det!

Jag hade den konstigaste drömmen förra veckan.
Av någon anledning hade jag ingenstans att bo, så jag flyttade in i ett gigantiskt hus med massor av killar. Dessa killar hade en hel del skumma idéer för sig (kommer inte ihåg vad för idéer dock) och vissa av dem var jag rent av rädd för. Huset med planlösning som en labyrint var så stort att jag knappt hittade från köket till mitt rum. Sträckan tog mig minst tjugo minuter att gå medräknat alla felsteg. Det fanns inga fönster och alla rum var dovt belysta av stora, gula, runda papperslampor. Väggarna täcktes av en mörk träpanel ända upp till taket. En känsla av klaustrofobi tog över min kropp. Jag ville springa därifrån samtidigt som jag mer än någonting annat ville stanna kvar, en blandning av skräck och spänning fyllde mina sinnen.

Det är allt jag kommer ihåg och trots att det gått minst en vecka så har jag fortfarande en skum känsla kvar i kroppen. Jag har försökt beskriva den med ord, men det är totalt omöjligt. Den sitter i magen på något lustigt vis. Som ett stort moln med regn som inte vill falla ner. Ett stort, tungt, grått moln. Ja, ni hör ju själva hur det låter. Sick!

Nedanför ser ni några blandade bilder jag tog med FM:an i höstas.

Solen sken varje dag i en hel vecka, inte hela tiden men åtminstånne en liten stund varje dag. Vi åkte på utflykt upp till i bergen, körde bil genom stora, vita bomullsmoln, träffade små hundar i storstaden och kokade de hårdkoktaste äggen som någonsin ploppat ur en höna på denna jord.

Jag har fler bilder, men nu är det sovtajm. Snark på er!