Paula

Henrik och Jag var i Prag förra året. Bilderna är från torsdagsframkallningen som egentligen var en fredagsframkallning. Nu ska jag färga mina naglar turkosa och äta färsk annanas tills det svider om läpparna.

Idag ritar jag rymdhundar och har tågångest.

Modell: Emma / Fotograf: Jag (Paula)

Bilderna är tagna med min Nikon FM för några år sedan i skogarna runt Mullsjö. Jag vill börja fotografera mer analogt. Att hålla i en vacker och sliten kamera som säkert tillverkades före mig, bara tanken får mitt hjärta att hoppa av inspiration. Den kan mycket väl ha varit med om saker jag bara sett i mina (dag)drömmar. Med digitalkameran känns det mest som om jag massproducerar. Det är så enkelt att bara trycka av, blir det inte bra första gången kan jag tycka av igen och igen. Det låter säkert löjligt, men det känns som om jag fuskar med digitalkameran. Jag vet att jag kan ta flera hundra bilder innan minneskortet är fyllt, hela min själ behöver inte finnas i varje liten ruta och jag tänker att några av alla hundratals bilder blir säkert bra. Digitala kameror får mig att tappa gnistan och undra vad jag sysslar med, varför jag fotograferar över huvudtaget. Det är anorlunda med en analog kamera. För att få en bra bild måste jag tänka mer och hela tiden vara medveten om vad som händer. Det går inte att gissa och hoppas på det bästa, för det kostar pengar. Väntan på framkallning och spänningen som tar över hela kroppen precis innan man får se hur resultatet blir, ja vad ska jag säga, det är underbart!

Jag menar inte på något sätt att det är fusk att fotografera digitalt, absolut inte. Jag ser bara till mig själv och mitt eget sätt att fotografera. Det är mina hjärnspöken som ställer till det för mig.

Om det ser lite konstigt ut här på bloggen så är det för att jag fixar och trixar i stil- och kodmallarna. Det går lagom bra för tillfället. Men snart har jag nog luskat ut hur jag ska göra för att få till designen precis som jag vill ha den. Tålamod är en amatörkodares bästa vän.

Veckans torsdagsframkallning får mig att längta efter varma dagar. Bilderna är från i somras, åh ljuva sommar. Emma på östra stranden i Halmstad och kossor ute på vischan i Sporda. Alla tagna med min Nikon FM.

Sedan Henrik åkte hem idag har jag mest druckit blåbärste och längtat efter värmen. Snö tycker jag om när den ser ut som i Narnia. Blask är bara blött, äckligt, deprimerande och får helst försvinna nu, inte en minut senare.

Klicka på bilden för att komma till min portfolio. Eller här!

Denna snöiga alla hjärtansdag-kväll har jag fixat och donat med min bröllopsportfolio. Det är så himla mysigt med bröllop och nu vill jag bara ha fler uppdrag. Ge mig!

Tidigare idag har jag bowlat med fina människor, hittat ett rött kuvert i mitt postfack, öppnat kuvertet och funnit ett bedårande kort, fått dåligt samvete för att jag inte skickat något själv, käkat mig illamående på geléhjärtan jag fått av mamma och druckit litervis med jordgubbssaft.

Nu ska jag se på never let me go. En vacker och sorglig film som alla borde se.

Henrik övar på en låt som han ska spela med sitt band i morgon. Själv ritar jag rådjur i min almanacka. Igår när jag åkte tåg genom smålands mörka skogar såg jag minst tio rådjur på olika åkrar. Alla under loppet av en timma. Det är sånt som är det bästa med att åka tåg. Fast ännu bättre blir det om man har Kimya Dawson på full volym i lurarna. Inläggets rubrik kommer från hennes låt so nice so smart, som också är med i filmen Juno, en av mina absoluta favoritfilmer för tillfället.

Jag behöver fler favoritfilmer och blir jätteglad om jag får tips. Tänk på det ni.

Godnatt på er.

Påfågeln på Isaberg sommaren 2011.

Om jag stoppar i mig så mycket som ett fågelfrö till kommer min magsäck att sprängas och ligga utspridd över hela lägenheten. Så mätt är jag nu. Henrik och jag har gjort en deal. Innan året är slut ska jag ha gått upp minst fem kilo och Henrik ska träna mer och gå ner några kilo. Fullföljer vi inte dealen måste vi göra något hemskt. Vi vet inte vad än. Men det kommer inte vara kul och jag ska göra allt för att undvika det.

Jag lämnade in en utav filmerna på framkallning idag. Tyvärr blev det inte alls som jag tänkt mig. Filmen var alldeles blank, utom en liten, liten bit längst ut i kanten. Påfågeln här ovanför var den enda jag kunde rädda. Jag hoppas på bättre lycka nästa torsdag.

Nu ska jag gräva ner mig i kurslitteratur om filosofen Michel Foucault. Det finns ungefär 100 saker jag hellre hade gjort, men just nu har jag inget val. See ya!

Kusin Denise, dagen innan julafton.

Det är mitt i natten och jag tänker på allt och inget. Till exempel på hur dålig jag har varit på att uppdatera bloggen den senaste tiden. Det ska bli ändring på det nu. Jag ska skriva mer om vad som händer om dagarna och fylla inläggen med massor av vardagsbilder, fotoprojekt och teckningar.

Dessutom har jag fått en alldeles utmärkt idé (tycker jag förstås). På mitt skrivbord har jag exakt tio rullar med film som jag inte har haft råd att framkalla. Nu har jag nästan glömt bort vad de innehåller. Med start i morgon ska jag framkalla en film varje torsdag, som en liten överraskning till mig själv. Jag ser redan fram emot de tio närmaste torsdagarna, älskar överraskningar!

Nu ska jag drömma lite.
Godnatt på er!

I torsdags träffade jag Rebecca och hennes vän Sarah för en fotosession. Johanna var snäll och ställde upp som MUA även denna gång. Här är några av bilderna på Rebecca. Jag fotograferade även Sarah, men hon ska få godkänna bilderna innan jag publicerar dem. Håll utkik!

Vi tänkte först fotografera utomhus, men eftersom det var ungefär 10 minusgrader ute fick vi tänka om. Det blev trappuppgången till Johannas lokal istället. Man tar vad man har.

Modell: Rebecca Edstrand
Makeupartist: Johanna Hartelius