Paula

För några timmar sedan såg det ut som om någon hade mördats brutalt i min dusch. Det flöt en mörkröd sörja över hela golvet och de vanligtvis vita kakelväggarna var inte längre vita. Det var nästan lite skrämmande, fick mig att tänka på mardrömmarna jag haft om nätterna den senaste tiden. Tur att det bara var jag som färgade håret och att jag ser ut så här nu, fast mindre trött, förhoppningsvis. Jag har dessutom ätit pannkakor med hallonsylt till både lunch och middag idag, det ni. Kreativiteten flödar, inte. Ge mig inspiration, någon?

Om det ser lite konstigt ut här på bloggen så är det för att jag fixar och trixar i stil- och kodmallarna. Det går lagom bra för tillfället. Men snart har jag nog luskat ut hur jag ska göra för att få till designen precis som jag vill ha den. Tålamod är en amatörkodares bästa vän.

Teckna
måla
läsa
ta sönder någonting
äta allt godis i världen
springa ut i natten så fort jag kan
sova i ett helt år
kolla på franska filmer
gråta tusen tårar
skratta
baka cupcakes och kladdkakor
dricka te
dansa
fotografera människor
ligga i soffan som en potatis hela dagarna
äta glass med varma hallon
möblera om
byta färg på världen.

Men ingenting gör mig det minsta tillfredsställd. Inte idag, kanske i morgon. Hoppas.

Jag har nämnligen blivit med lägenhet. HFAB (Halmstad Fastighet AB) Ringde mig klockan 11.21 i morse och frågade om jag fortfarande var intresserad av lägenheten jag anmält mig till. "JA!" sa jag. "Då får du den", sa den glada kvinnan i andra änden. Ända sedan jag fick samtalet har jag gått runt och dagdrömt om hur jag ska möblera. På torsdag ska jag skriva på kontrakt och den första Juni flyttar jag in. Det känns som evigheter till dess. Men ändå är jag så lycklig!

Jag har alltid undrat hur det känns att svimma. Nu vet jag.

Det började med att jag såg konstigt och min kropp blev tung som sten. Jag började kallsvettas och alla ljud hördes som på avstånd, nästan som om jag befann mig i en annan dimension. Plötsligt låg jag på golvet och fick en konstig spruta inkörd i låret. Därefter fick jag en extra allergitablett och något äckligt att dricka. Sedan skakade jag som en galning i en timma (den konstiga sprutans fel) och fick inte lämna sjukhuset på två och en halv timma.

Läkaren trodde att det var en blandning av brist på frukost och att allergivaccinationen kan ha hamnat nära ett kärl. Men nu mår jag fint.

Snart ska jag på hemligt uppdrag. Om ni har tur så berättar mer en annan dag eller kanske redan ikväll. Men bara kanske.

Jag ligger i min säng, vrider och vänder på mig till grannens irriterande musiksmak (öronproppsinköp i morgon). Tänker att det här kommer aldrig att sluta bra. Jag kan se det framför mig, pappret med det stora U:et. U som i underkänt. Jag gråter en skvätt av vilsenhet och blir sedan arg. Äter en halv kladdkaka, blir illamående och ännu mer arg. Någonstans efter illamåendet och andra vågen av ilska (och kanske lite sömn) brukar jag se ett ljus. Ångesten släpper och jag tänker att det får bära eller brista. Jag kan bara göra mitt bästa.

Ungefär så här brukar min känslotrappa te sig under en helt vanlig tentavecka. Jag kan berätta att än så länge är jag bara i vrida-och-vända-mig-stadiet. Nu väntar gråten, ilskan, illamåendet, super-dunder-ilskan och till sist likgiltigheten.

Jag kan inte förstå varför det känns så hopplöst varje gång. Jag menar, jag har ju klarat mig hittills. Så varför skulle jag inte klara det den här gången? Jag måste verkligen börja lita mer på mig själv!

Önska mig lycka till!

... och undrar varför jag finns. Vad jag ska göra med mitt liv och varför popcorn smakar så gott. Varför jag har dåligt samvete över mina drömmar och varför man har känslor som krockar och gör kaos i hjärnan. Varför man måste sova och varför man ska diskutera gamla, döda vetenskapsmäns teorier på seminarier.

Jag köpte en iphone igår, trodde jag. Idag på morgonen fick jag nämligen ett mail från halebop. De skrev att min order har blivit annullerad för att min nuvarande operatör nekade mig att byta till halebop. Jag måste göra om allt från början men först registrera mitt kontantkort hos min nuvarande operatör. Jag fick för mig att jag gjort det för länge sedan, men så var inte fallet.

Detta har fått mig att börja tveka. Det kanske inte är meningen att jag ska ha en iphone trots allt. Någon kanske vill påminna mig om hur många mobiler jag tappat bort i mina dagar. Hur ofta jag tappar den jag har nu i golvet så att den går i tre delar. Är det verkligen värt att skaffa en iphone när man kan ha en gammal skruttmobil från ICA MAXI för 199 kronor. Det gör liksom ingenting om jag tappar den i toaletten eller glömmer den på en buss någonstans i Sverige och jag kan tappa den i golvet precis hur många gånger jag vill.

Min klantighet vill att jag håller mig till skruttmobiler. Min prylgalenhet beordrar mig att köpa en iphone, och det nu!

Köpa, inte köpa, köpa, inte köpa, köpa... kanske. Inte köpa... kanske. Köpa humm...

Vad tycker ni kära läsare?

Jag sitter på en buss till Halmstad och har precis mumsat i mig en vaniljbulle och en pucko. Pucko är aldrig så gott som jag tror. En bra sak med swebus är att de har trådlöst internet, gratis. Eller gratis kan jag i och för sig inte påstå, jag har faktiskt betalat 200 kronor för biljetten. Det är inte mer än rätt att man får internet på köpet.
Jag tänkte att jag kunde skriva lite på hemtentan nu när jag inte har något speciellt för mig. Den ska vara inne på onsdag senast klockan 9.59, men så slog det mig att mina böcker ligger i ett utrymme under mig, det blir svårt att få tag på dem nu. Tror nästan att jag la dem där med flit, fast ändå omedvetet på något lustigt vis. Hur som helst kan jag inte göra någonting åt det nu. Så jag får ägna mig åt att fundera över vad jag skulle kunna skriva om, vilket jag har gjort i ungefär fyra dygn nu.

Klockan tre ska jag till skolan och lära mig indesign. Det ska bli så kul!

Förresten så är det lagom irriterande med dolt nummer och folk som ljuger.

Puss!

Från och med i morgon ska jag ta med mig minst en utav mina anaolga kameror vart jag än går, i minst en månad framöver. Vad tror ni om det? Jag funderar just över vilken som får följa med på äventyr i morgon. Det var länge sedan jag fotograferade med min Diana+, dessutom har jag en 120 film liggandes i kylen. Diana+ it is!

Om allt går enligt planerna så kommer (jag bli en aning fattigare) det att dyka upp fler nya bilder här inom kort.

Jag gick på en fotoskola i Mullsjö för två år sedan, där hade vi veckor då kameran skulle vara med oss överallt, helst fick vi inte synas utan kameran. Det var därifrån jag fick idén.
/Paula